Och överallt lagas det mat
Sexigaste yrket just nu är utan tvekan kockyrket. Åtminstone som TV-kock är man lika het som en nykokt färskpotatis. TV-kanalerna slåss om att ha den hippaste matkreatören och svenskarna bänkar sig med vällust framför excesser i nymatskapande ā la Jamie, Tina och allt vad de heter.
Nya kombinationer blir till kulinariska sensationer.
Det är fart, det är färg, det är fast food fast fräscht - och det är hysteriskt inne. Kanal 5 utlovar ett nytt flashigt program som i sann 00-anda går i 70-talskläder. "Kocken" ska tydligen handla om "Mat, vinyl och second hand". Så innovativt då.
Men är inte dagens kockprogram endast haltande försök att leva upp till den förste och ende riktigt galne TV-kockens bragder, den ständigt berusade Floyds turnerande genom olika matkulturer?
Face it, inget av dagens matlagningsprogram lever upp till denne hämningslöse engelsmans egensinne. Medvetna om detta faktum eller inte vill man segla vidare på trenden och TV-kanalerna försöker därför gå nya, gärna billiga vägar. Man låter redan etablerade kändiskockar laga gourmetmåltider på endast en platta. Eller också ska det lagas mat hemma hos invandrarfamiljer i Stockholmsförorter - och vi anar här att två TV-trender är på väg in i varandra. Real life cooking!
Verner & Verner, Kitchen och Duka gnuggar naturligtvis händerna över det ihållande intresset för matlagning och säljer raviolimaskiner, wokpannor och designknivar som aldrig förr. För att inte tala om den allra senaste köksattiraljen: den oumbärliga slevställningen i rostfritt stål för endast 155 kronor. Att lägga den kladdiga sleven på en tallrik är naturligtvis ingenting för dagens matlagare - hopplöst ute helt enkelt.
Och lika glada är bokhandlarna, för kokböcker vill vi också ha. Mer än någonsin. Specialböcker om bönor, om lax, om "Kärlek, oliver och timjan" om mat "från Kairo till Casablanca" fyller bokhandelsdiskarna.
Inget ont i det. Så länge det är kockar som står för recepten och vi slipper drabbas av den trend som siktats nere på kontinenten. Där har det nämligen förekommit att kända politikers favoritrecept blivit till böcker som sålt i storupplagor.
För vem känner att det vattnas i munnen vid tanken på Gös á la Göran eller Gudruns Gurksallad?
Men för att återkomma till Jamie & Co, varför får vi aldrig se dem svettas? Faktum är att TV:s bild av den avspänt lattjande gourmetkocken är ett direkt hån mot alla dem som någon gång jobbat i ett restaurangkök.
Kockjobbet är ett hårt jobb. Vilket är något som alla ungdomar som nu söker sig till kockskolorna, förförda av TV-kockarnas bekymmerslösa matlagande borde få veta. Ett restaurangkök är ingenting man lättjefullt glider runt i, utan påminner ofta mer om ett brinnande inferno än om nånting annat.
Professionell matlagning handlar inte om flashighet eller ens elegans. Det handlar om inget mindre än blod, svett och tårar. Om stress, om hunger, törst, ja egentligen brist på tillfredsställelse av alla primära behov, de onämnbara inkluderade. Och om cynism:
- Bord fem har fått vänta i trekvart på maten nu.
- Ja, tiden går så fort när man har roligt...
Missförstå mig rätt (som man säger, varför vet ingen): Jag tycker att matlagning är en helt underbar sysselsättning som på ett ljuvt sätt förenar kreativitet med hantverk. En konst som inte är i behov av metaforer för att med rätta kallas livgivande.
Men sexigt? När får vi i så fall äntligen se Jamie Oliver naken?